Johanna Eriksson

Usch, det här med rädsla är inte lätt.. Fy jag vill inte ens tänka på vad som hade kunnat hänt. Lilla Zacken vart riven av en hund i tisdags kväll. För att vara lite självisk så är jag glad att jag inte var med. Har man varit med dom 2 andra gångerna han vart biten så räcker det. Jag vart genast livrädd när jag fick höra vad som hade hänt. Jag är livrädd att det ska hända nåt allvarligt med han så han kanske måste tas ned. Han är min bästa vän. Så nära som jag är han hade jag inte kunnat anat att man kunde komma en hund.
Och när det händer nåt sånt här så tänker man genast på att det kunde ha varit värre, att han kunde ha blivit riktigt biten igen. Tur i oturen så var det en grannes hund så det var inget illa menat. Tur bara att hon hade fått tag i den hunden innan det gick ännu längre.
Men iaf så fick Zack ett riv sår under ögat. Vi har avvaktat med veterinären för det är som tur inget djupt sår alls. Idag såg det mycket bättre ut så jag hoppas att det läker ihop av sig själv helt och hållet. Men denna rädsla som man får är jobbig. Men jag försöker tänka positivt, att det faktiskt inte hände nåt värre och att Zack klarar sig. Man blir bara knäpp om man går runt och tänker på om det hade hänt nåt värre. Nu får jag bara hoppas på att det aldrig händer nåt liknande mer för Zack. Det räcker nu.